Besök på Norrköpings Konstmuseum

Otto G. Carlsund var en Svensk man som föddes i Sankt Petersburg 1897. Han började skolas till proffs konstnär i 1921 i Dresden. Hans förmåga var redan välutvecklad. Under hans tid i Tyskland visade han sin talang för kubism. Snart flyttade han till Frankrike och studerade under och med några välkända målare. Paris var hem för många konstnärer som tog del av modernismens tidigare år. Kubism, futurism, dadaism, bl.a. utgör modernism. För att förstå Carlsunds tavla som heter ”Den sista kubistiska harlekinen”, så är det viktigt att veta en bit om modernism.

I början av 1900-talet kom västvärlden att förnimma omständigheterna av en stor förändring. Världen krympte på grund av teknologin. Vetenskap upptäckte nya obegripliga grejer varje år. Med tåget, ångbåten, elektricitet och flygplanen bland andra kom folk att känna till en ny frihet. Medan samhället introducerades till sådana saker så behövde frågan om hur folk kunde klara av förändringarna svaras. Skulle allt vara bra nu? Skulle teknologin tillföra fred till alla?

Hälften av planeten var upptagen med frågan. Det reflekterades i allt. Musik, konst och kultur blev plötsligt helt annorlunda från de av det förflutna. Jazz musik. Albert Camus. Pablo Picasso. De Klassiska stilarna var avslutade. Under tiden var Carlsund en okänd del av rörelsen. Hans verk var bra men ej uppskattad.

Sedan kom första världskriget. Den nya freden var förlorad för evigt. Det fanns ingen väg tillbaka dock till den klassiska perioden heller. Den typiska åsikten innan kriget hade varit att länder inte skulle använda teknologi för att utveckla sådana fruktansvärda vapen. Konstnärerna som bestod modernism hade sett teknologi som det största uttrycket av mänsklighetens begåvning. Nu befann dem sig med rädsla för maskinernas förmåga att förstöra.

Konsten av Dalí blev känd under 1930-talet för en ny stil som heter surrealism. Det var en flykt från de oansvariga paradoxerna som skulle leda till så många fasor under det följande året. Hans tavlor berättade precis vad andra målare från tiden också skulle säga. Hoppet från början av 1900-talet ersattes av någonting konstigt och hotfullt.

Kubism var en särskilt enkel och lekfull stil som dog under första världskriget. För att markera det målade Carlsund sitt bästa verk i 1934. ”Den sista kubistiska harlekinen” visar en gammaldags clown i kubistisk form. Harlekinen var en typiskt förebild av tidens attityd, och det var ofta använd av andra målare. Tavlans hörnor krusar och avslöjar en mörk och hård stenvägg bakom den. Färgerna av den upptäckta väggen är blåaktiga och kalla. Framför harlekinen står en ung tjej målad i den gamla klassiska stilen som fanns tusen år förre impressionismen. Flickan är Carlsunds dotter. Betydelsen kan vara att vi som lever efter den industriella rörelsen når efter en enklare era och vill se livet närmare till hur det verkligen ser ut.

Den svåraste saken att förstå i tavlan är i bakgrunden. På samma yta som harlekinen finns ett fönster som visar en avlägsen bro med ett ångtåg på. Man vet inte om fönstret är en del av tavlan som krusar eller den underliggande blåaktiga väggen. Man kan gissa att Carlsund ville att detta skulle förbli oklart. Teknologifrågan som hade plågat de modernistiska målarna var aldrig svarade. Historiska källor visar att deras åsikter om problemet var ofta motsträvig. Men en sak är säker. Carlsunds förståelse av situationen var perfekt.